Kan muslimer organisera sig utan att stämplas som hotfulla?

I mitten av februari disputerade Sameh Egyptson med sin avhandling ”Global politisk islam? Muslimska brödraskapet och Islamiska förbundet i Sverige” med minsta möjliga marginal. Avhandlingen har blivit både uppmärksammad och omdebatterad.

I avhandlingen beskriver Egyptson Islamiska Förbundet (IFIS) som Muslimska brödraskapets gren i Sverige och hävdar att de har lyckats infiltrera svensk politik. Han menar att IFIS, genom att etablera ungomsförbund, scoutföreningar, biståndsorganisationer och studieförbund, nu har sina tentakler i flera av samhällets politiska arenor. Tillsammans med andra muslimska organisationer i Europa och USA utgör de ett hemligt nätverk där direktiven kommer ifrån Egypten.

Strategin, menar Egyptson, är att jobba i det dolda mot ett gemensamt mål, nämligen etableringen av ett muslimskt herravälde. Sameh Egyptson nämner inte bara IFIS, utan namnger också enskilda personer, som han hävdar är med bidrar till att installera en muslimsk världsordning. Jag är en av dem utpekade. 

Finns det en möjlighet för muslimsk organisering i väst utan att den uppfattas som hotfull? Frågeställningen undersöktes av Mahmood Mamdani i studien ”Good Muslim, Bad Muslim: America, the Cold War, and the Roots of Terror”. Den handlar om hur kriget mot terrorismen har bidragit till att skapa stereotypa och essentialistiska bilder av muslimer som antingen ”goda” eller ”onda”. 

”Goda” muslimer anses vara demokratiskt sinnade, medan ”onda” muslimer beskrivs vara ett problem och en belastning för västerländska samhällen. Dessa roller skiftar dock i tid och rum. De som betraktas som goda idag kan bli onda imorgon.

Det tydligaste exemplet i närtid är Sherin Khankan, den danska kvinnliga imamen som grundade en moské för bara kvinnor. Khankan framställdes länge som en ”god” och liberal muslim. När hon förra året varnade om den ökade islamofobin i Danmark gick hon snabbt från att vara en ”god” till en ”ond” muslim.

1978 gav den palestinsk-amerikanska litteraturvetaren Edward Said ut sin tongivande bok ”Orientalism”. Där utvecklar han en teori om hur västerländska samhällen har konstruerat en bild av den ”andre”  som primitiv, exotisk, underlägsen och framför allt farlig. Enligt Said skapades denna bild av Orienten genom en kombination av vetenskapliga, litterära och politiska texter, som producerades av européer och amerikaner från 1700-talet och framåt. Dessa texter blev sedan en del av den västerländska kulturella och intellektuella traditionen, och har påverkat hur vi ser på muslimer än idag.

Said menade att denna stereotypa bild av muslimer inte bara var falsk utan också skadlig, eftersom den användes för att rättfärdiga västerländsk kolonialism, imperialism och aggression mot dessa samhällen. På så sätt är inte föreställningen om en global islamisering någon ny företeelse utan den vilar på en förlegad kolonial syn på islam och muslimer.

Denna idétradition har även långtgående negativa effekter på den muslimska befolkningen i Europa, inte minst Sverige. Arun Kundnani, som är professor i University of New York, beskriver fenomenet i ”The Muslims are coming! Islamophobia, extremism, and the domestic War on Terror”. Genom fallstudier och empiriska data har Kundnani kunnat påvisa hur muslimsk organisering i väst utmålas som en fara för nationers säkerhet. Som en åtgärd mot detta har muslimernas demokratiska möjligheter att kunna organisera sig, samt deras deltagande i det offentliga samtalet, kraftigt begränsats på olika sätt.

Det fanns en tid då Islamiska förbundet i Sverige betraktades som en viktig och nödvändig aktör i samhället. De ansågs vara de ”goda” muslimerna, som uppmanade sina medlemmar till demokratiskt engagemang, lojalitet gentemot värdnationen och beskrevs vara goda samhällsmedborgare.

Egyptson nämner en rad exempel på detta – som när IFIS framgångsrikt kunde förebygga protester, kravaller och en politisk kris, när de uppmanade svenska muslimer att vara lugna efter publiceringen av Lars Vilks nidbilder på profeten Muhammad. Eller den gången när de hjälpte den svenska staten att få hem svenska fångar, som satt frihetsberövade i länder med en muslimsk majoritet. Och inte minst när de uppmanade till fredliga protester i samband med USA:s illegala invasion i Irak 2003.

Men den förändrade synen på IFIS från “god” till “ond” beror inte på att organisationen har ändrat sina ståndpunkter särskilt mycket. Istället är det synen på muslimer som förändrats.

Idag betraktas de istället som ”onda” och pekas bland annat ut i Egyptson avhandling som en organisation med avsikten att etablera ett muslimskt herravälde. 

Men den förändrade synen på IFIS från “god” till “ond” beror inte på att organisationen har ändrat sina ståndpunkter särskilt mycket. Istället är det synen på muslimer som förändrats. Egyptson skriver i sin avhandling att IFIS använder sig av de demokratiska spelreglerna för att skaffa sig ett maktövertag över landets politiska institutioner. Det spelar egentligen inte roll vad man gör som muslimsk organisation. Oavsett om man använder sig av de tillåtna medel som finns och som redan används av de flesta folkrörelser så är man ett problem.

Svenska muslimer pendlas konstant mellan att vara ”goda” och ”onda” beroende på hur de politiska vindarna blåser. Den amerikanska sociologen och medborgarrättskämpen W.E.B Du Bois belyser detta i sin teori om den dubbla medvetenheten i skriften ”The Souls of Black Folk” som för första gången gavs ut 1903. Den handlar om den dubbla identitet som många svarta i USA tvingas leva med som en konsekvens av rasismen. Enligt Du Bois upplever många svarta i USA en känsla av att ha en ”dubbel själ”.

Å ena sidan finns deras egen självbild och personlighet och å andra sidan finns den bild som samhället har av dem baserat på deras hudfärg. Den senare bilden är ofta negativ och stereotypisk. Denna teori går mycket väl att applicera på de utmaningar som finns för svenska muslimer i det rådande samhällsklimatet. Muslimer tvingas idag att välja mellan att vara muslimer eller svenskar.

Svensk, det blir man först när man slutar att vara muslim.

____________

Rashid Musa är en föreläsare, debattör och skribent som är engagerad i frågor kring rasism, med fokus på afrofobi och islamofobi.

Etiketter: Analys