Läkaren som försökte springa ifrån döden

Det var en gång en läkare som trodde att han kunde springa ifrån döden. 

Han planerade sitt liv som han planerade sitt arbete, och trodde på så sätt att han skulle överleva oss alla. Om han bara nyttomaximerade sin tid, drog in på onödiga kostnader och var så effektiv som möjligt kunde han skapa en sorts övermänniska. 

Det är inte så konstigt att han trodde det. Under de senaste åren, eller snarare under hela sitt vuxna liv, hade han fått höra att det var eftersträvansvärt. Vården styrdes allt oftare enligt en modell från näringslivet, New Public Management. Patienternas behov av vård hade börjat underordnas andra, mer resultatinriktade värden. Politikerna talade också i samma termer; ingenting var viktigare än att vara en lönsam medborgare. Och i medierna kunde han läsa om hur han genom att ta hand om sig själv, och fokusera på sin hälsa, kunde försäkras ett längre liv.

Politikerna talade också i samma termer; ingenting var viktigare än att vara en lönsam medborgare.

 Så Lars Vegas la fram sin plan. Ja, han heter så. Genom att springa till sitt jobb på sjukhuset istället för att ta tunnelbanan och dela in allt övrigt mänskligt arbete – matlagning, tvätt – i 20-minuterspass, skulle döden helt enkelt inte ha tid att söka upp honom. Han hade nämligen inte en minut över till att tänka på sådant. 

För att effektivisera sitt liv ytterligare bestämmer han sig för att söka till tv-programmet Gift vid första ögonkastet, en reality-show där deltagarna matchas ihop och gifter sig med någon de aldrig träffat tidigare. På så vis kunde han ju hitta en hustru direkt istället för att slösa tid på dejter som aldrig leder någonstans.

Planen går i lås. Lars Vegas är en av sex deltagare i årets upplaga av realityserien på SVT. Han har av programmets experter matchats ihop med sjuksköterskan Elinor, som också brinner för effektivitet och som gillar killar som ser ut som Kalles kaviar-Kalle. Och Lars Vegas ser ut som Kalles kaviar-Kalle. Klappat och klart. 

Lars Vegas hade gjort det kapitalismen uppmanar oss alla att göra; han ökade sin produktivitet, för att gå med större vinst. Han levde helt enkelt i enlighet med sin tids stora berättelse, där ingenting sjukt eller trasigt får plats. Där ingenting får stå i vägen för individens möjlighet att generera profit – inte ens döden. 

Den energifyllda ja-sägaren Lars Vegas vill föra in odödligheten också i sitt nya tv-äktenskap. Han lägger några lappar i en skål. Där står saker som “äta middag ihop” och andra aktiviteter som stärker relationen. Precis som hans nyfunna hustru kan välja schampo i butiken kan hon nu också konsumera sin makes kärlek när hon känner för det. 

Lars Vegas har lyckats. Han har implementerat New Public Management som livsstrategi.

Lars Vegas har lyckats. Han är odödlig. Han har implementerat New Public Management som livsstrategi. Allt överflödigt har effektiviserats bort. 

Trodde han. 

Tills det plötsligt händer. Hans fru vill prata om döden. 

Lars Vegas sväljer ett kvävt ne-e-ej. Senare ska han berätta för psykologen i Gift vid första ögonkastet vad han helst inte pratar om: barndom, död, gamla relationer. Ja, sådant som är jobbigt helt enkelt. Sådant som förhindrar en effektivisering av jaget – som påminner oss om att vi inte är varor, utan bara kladdiga människor som en gång ska dö. Och Lars Vegas plan faller plötsligt isär. Nu tvingas han möta sin dödsrädsla på bästa sändningstid, påhejad av den tålmodiga nyblivna makan Elinor och tv-seriens psykologteam.

Människan var visst ingen maskin. Människan kunde inte inordnas efter en ekonomisk kalkyl som behandlar henne som en vara på ett löpande band. Människan var sentimental, ledsen och dödlig. Och först när Lars Vegas förstod det, började han leva på riktigt.