Ända sen Cajsa Stina Åkerström såg rätt vilsen ut vid en stor neongrön skylt har Kontextredaktionen undrat: kan vi också fråga stjärnorna? Speciellt det gångna året har fått oss att fundera och nu skiter vi i politiskt sakkunniga och statsepidemiologer och tar in det tunga artilleriet. Inför varje månads nymåne kommer astrologen Sofia Pontén undersöka vad himlakropparna vill oss, och kanske vad vi vill dem? Det är dags för Scorpio Risings nymåne.
Vid nymåne möts solen och månen och släcker ljuset för en stund, det är den tid då nya idéer och teman etableras inför kommande veckor och månader, det bär en enorm potential för att så nya frön, som kan växa och bära den frukt vi behöver. Den här månaden sker stora förändringar inför den dramatiska nymåne, som tekniskt sett är en solförmörkelse, i Skytten.
Är vi redo nu? Har vi laddat tillräckligt? 2020 var ett år som blottlade strukturen. Det var ett astrologiskt mardrömsår. De stora tre, tre planeter med enorm påverkan, samlades i det stjärntecken som älskar strukturer allra mest, traditionernas och systemets ivrigaste påhejare: Stenbocken. Dessa tre planeter, Saturnus med sina älskade begränsningar, Jupiter som en bakfull clown och Pluto med skuggsidans värsta OCD, är långsamma. De är planeter som sällan kommer ikapp varandra, men 2020. 2020 gjorde de verkligen det. Och under perioder hade de ännu mer sällskap. Tillsammans gjorde de alla sitt för att visa var sprickorna i systemet finns, var vattnet läcker in, var tornet inte längre håller. Flammor från Mars i Väduren lät slicka utsidan hela hösten, medan Saturnus kalla vindar drog genom håligheter för att se var saker och ting inte längre håller. För visst finns det håligheter i hur strukturen är skapad. Den må ha motstått mycket, men vi vet alla att sten vittrar med tiden.
I 200 år har Jupiter och Saturnus mötts i jordtecken. Ett astrologiskt möte innebär att planeter befinner sig på samma grad och plats på himlen sett från jorden. Senast dessa två möttes var 2000, i Oxen. Att de varit tillsammans i Stenbocken under hela 2020 har varit nervöst. Ändå är det inte Stenbocken som får sätta agendan längre. Istället väntar en ny 200 år lång period av luft. Av idéer. Av tankens makt. Den 21 december bryter vi upp jorden, och låter luften komma in. Jupiter och Saturnus går in i Vattumannen och möts där för första gången sedan 7 januari 1405. Astrologer kallar det The great conjunction. I Twin Peaks öppnades the Black Lodge. Det här inleder många nya cykler, men innan luft kan nå in, måste sly brinna bort. Vi fick en försmak i våras. Under fullmånen i Skytten den 5 juni slog blixten ned i den stulna obelisk som givits det avslöjande namnet ”Washington Monument”. Saturnus befann sig för en kort stund i Vattumannen och BLM-protesterna väckte något i västvärlden. Tornet brann för en kort sekund. För visst kan sten brinna, visst kan strukturer rasa.
Vi behöver elden, för att öppna upp, för att se, för att värma våra hjärtan. Och vi behöver tekniken. Det som väntar är en period av en ny typ av kunskap. Att det är i Vattumannen Jupiter och Saturnus möts betyder inte det många tror. För det första är Vattumannen av elementet luft, och har fått sitt namn utifrån bilden av den som kommer med vattnet. Vattenbäraren lämnar gruppen för att finna nya idéer, nya lösningar, något att dricka när törsten är stor, när elden gjort sitt. Vi går alltså in i en period av ny kunskap. För det andra har det här ingenting att göra med ”the age of aquarius”. Inga glada hippies kommer göra revolution på gatorna. Nödvändighet kommer göra att the revolution snarare will be televised, och vi kommer alla behöva acceptera vårt beroende av tekniken. Men vad är hjärtat av tekniken? Skytten har sitt eget svar: kunskapen och orden.
Så kommer vi till varför vi är här. Ett strömavbrott väntar. Nymånen i Skytten den 14 december är ingen nymåne, det är en solförmörkelse. En solförmörkelse som bäst liknas vid att befinna sig i sina drömmars bibliotek när elen går. Vi må vara mitt i läsningen, känna att vi bara behöver läsa lite mer om det här sista vi inte helt hunnit förstå. Diskutera en sak till, dubbelkolla källhänvisningarna. Det blir ingen mer tid för att plugga när ljuset går. Det finns bara ett sätt. Att ta till oss det vi vet hittills, rensa ut tvivel och sedan göra det absolut bästa vi kan. Lika mycket som orden och kunskapen gör det lätt för oss att bryta loss hopplösa stenformationer, förlegade strukturer, lika avgörande blir det att veta vad som går att lita på när ljuset släcks.
En utrensning. Ett avloppssystem för lögner och brutna löften. Ingen ser i mörkret vad som kommer in eller ut. Vad vi behöver göra är att minnas. Att minnas att idéer kan förstöras, att kunskap kan korrumperas och att stora ord kan stjälas. Att öppna munnen för att tala är att använda orden som verktyg. Orden är verktyg som alla kan använda, språket är vår gemensamma ägo. Vad händer med ord som tas ifrån oss, fylls med en ny innebörd och sedan läggs i våra medveten som en smittad frukt. Vi räds dem. Skeptiska, rädda, ibland med ren avsmak ställs vi nu ändå inför dem. De är stora även i våra egna munnar, men det är något mer. Om vi lägger dem där, smakar de inte falskt? Makt. Kunskap. Tro. Kärlek. Svindlande osäkerhet när de tvättats på sin mening och våra sinnen kopplar dem till bitter marknadsföring. I mörkret behöver vi minnas att det bakom år av girighet finns något mer, något som betyder något.
Har vi slutat tillåta oss själva att använda stora ord när de behövs? Har vi blivit förpestade av vår egen medicin? Stora ord används ofta för att lova en helt ny ordning. Nymånen i Skytten släcker ljuset och granskar historien hittills och pekar på ordet ”nytt”. Säger att ingenting någonsin är nytt. Att tro att någonting någonsin är helt nytt är att famla i blindo. Att riskera sin tro när upprepande av tomma löften är något annat än sandslott när tidvatten drar in. Ändå måste vi våga ta samma gamla ord i våra munnar, när Jupiter och Saturnus sätter agendan för flera hundra år framöver. Jupiter ber oss att expandera våra sinnen, att öppna upp för att låta tanken virvla, dansa fritt. Saturnus öppnar upp för att vi kan använda gamla strukturer och bygga något nytt av deras ruiner. Men först måste vi sitta i mörkret och fundera över de stora orden. Först måste vi lägga dem i våra munnar, och lova att försöka använda dem igen.
Sofia Pontén är astrolog, författare och skribent som driver scorpiorising.se
Swisha till:
Varför känner folk mer sympati med den misstänka mördaren av en sjukförsäkrings-vd än själva vd:n? Mireya ger dig listan med förklaringar. Hur kommer det sig att fler och fler människor ut som ”vän av ordning”? Silas redogör hur det framkommit i samband med att Assadregimen fallit i Syrien. Kontexts hov-, etikett- och nobelfestbankett-reporter, Hanna Stenman, […]
Porrfilmsfittor är visst inget som bereds plats i Kontext podcast. Men Hanna har åtminstone gjort en lista på vad som borde finnas på ditt soffbord denna vinter och kommer in på psykosen att Ariana Grande håller i en annan persons finger. Elina funderar på ”att vända sig mot makten” och hur det tar sig olika […]
Det var en sorgens dag häromveckan. Iallafall om man ska tro hela den svenska offentligheten, som verkar ha tagit fram ett gemensamt manuskript över hur vi bör sörja det amerikanska valet. I veckans podd sammanfattar Mireya de sjukaste reaktionerna över valresultatet. Silas har JO-anmält polisen för att ha registrerat åsiktsyttringar vid Palestinademonstrationer. Och Elina har […]