Skugga och svalka av Quynh Tran

Det är 90-tal i Jakobstad i Finland. I en trång lägenhet försöker Má hålla ihop familjen genom hårt arbete på områdets tvätteri. Samtidigt söker hennes äldsta son Hieu efter kärlek och sin plats i tillvaron. Puberteten har slagit till och känslorna får svårt att rymmas i hans kropp. De båda betraktas med varsam blick av lillebrodern, som också är romanens berättarjag. 

Författaren Quynh Trans debutroman “Skugga och svalka” (Norstedts) är en stämningsfull skildring av en familj som bara har varandra, och som därför låter mycket av det som är svårt vara osagt.

I ett kapitel pratar en äldre man med Má om hur västerlänningar vill lysa upp allt med vitt elektriskt ljus: “Istället vill de släppa in så mycket ljus som möjligt… Det är outhärdligt… Ja, vi tycker det, alla vid det här bordet, vi tycker det för vi är vietnameser, och vi förstår skuggornas mystik…”

Och det är just det som lever i skuggan som Tran försöker skildra i sin roman. Má befinner sig nämligen i skuggan av ett samhälle som hon inte riktigt förstår. Fixerad av pengar, försörjer hon familjen genom att spela kort, sälja bär och hyra ut vietnamesiska filmer från deras lägenhet. Berättarjaget å andra sidan befinner sig ständigt i skuggan av sin storebror Hieu. Som person är han är koncentrerad och observant. Det går bra för honom i skolan och han håller sig till sina läxor och böcker. Han är också den som lever sitt liv i det gömda, den som märker saker som ingen annan uppfattar eller vågar beröra. 

Författaren Quynh Trans debutroman “Skugga och svalka” är en stämningsfull skildring av en familj som bara har varandra, och som därför låter mycket av det som är svårt vara osagt.

Att läsa “Skugga och svalka” är som att vaggas in i ett varmt men skört tillstånd. Tran har en fantastisk förmåga att gestalta olika omgivningar och miljöer: 

Hieu tog mig i handen, drog mig efter sig, ledde oss över. Má tittade rakt fram. Kläderna låg släta och kalla mot kroppen. Bilarnas lack i skyltfönstret, Más ögon. Brunnarna skvalade. Hon sade något som inte gick att höra. 

Berättarjagets ögon ser allt och varje detalj finns där av en anledning. Språket är precist. Under bokens gång växer en melankolisk känsla fram och läsaren grips av vemod. Det är just denna stämning som karaktäriserar boken, för några dramatiska vändningar i handlingen sker aldrig. Vi lär känna berättarjaget genom det han väljer att berätta för oss, men han talar egentligen aldrig direkt till läsaren. Därför känns läsningen som att man få ta del av en dagbok eller en persons inre minnesbilder. Läsaren förblir en betraktare, precis som lillebrodern, som försöker pussla ihop och förstå vad som händer i familjen. 

På ett sätt är de som en egen ö i den lilla staden. Jakobstad är en tvåspråkig stad där befolkningen både talar svenska och finska. Det får mig att tänka på familjens kluvna erfarenhet av språk och hur de kommunicerar med varandra, med omvärlden och med sig själva. De har drömmar och förhoppningar som ofta missuppfattas av världen utanför. Genom skärvorna sipprar mellanförskapet. Och så även våldet. Hieu bråkar häftigt med Má, liksom med sina flickvänner. Konfrontationen sker i tystnad, med slag istället för ord. 

“Skugga och svalka” är en läsvärd debutroman om familjeband och migrationens hårda villkor. Idéen om att det skulle finnas en mättnadskänsla kring berättelser som tar upp just teman om migration, klass och utanförskap kan man lätt tillbakavisa med den här boken. Quynh Trans roman är ännu ett exempel på att alla berättelser behövs och har rätt att existera. Även det som utspelar sig i marginalerna behöver dras fram i ljuset. 

Monika MB skriver poesi och kritik, är bibliotekarie och driver litteraturkontot @litteraturisten.