Dikt av Aya Kanbar

springandes lever vi

snabba blickar
snabba andetag

det spruckna guldskinnet
glänste i ljuset
& ditt leende viskade glädje 

med tårar i ögonen log vi
mot staden vi överlever
ord / mjuka övertygelser

skrikande vind
som vill skära upp handleder
vind som inte är rädd
eller försiktig med sinnen

exotism i öronen från främlingar,
du kysste mig
på gator där vi aldrig tittar upp

vi tas isär
& återföds
i fel skugga

jag väntar,
du säger 
att jag är för blåögd
medan du tittar in i 
min svarta blick

ihåliga hjärtan
& bortsprungna viljor

färgen i vårt skinn 
stelnar

jag anade 
att vi inte såg
de offentliga hemligheterna
exploaterat adrenalin,
duperande säkerhet

spring spring spring

våra kroppar såg jag i skyltfönster
i nyöppnade butiker
iakttagna,
beundrade—
tillhörandes ett orientaliskt martyrium
det dyra priset vi betalar

de frågade oss 
om vi visste
vart vi var på väg
vi nickade tveklöst

du tog ut pistolskott ur tinningen
& skrattade dovt
din spegelbild blev till vatten
& lämnade min ensam

orkestrar & tomhet
läcker in i kroppen,
förstör allt inom mig
melodier som vädjar
att aldrig vara statisk

mina händer förlorar känsel
min röst förlorar kadens
mitt namn förlorar betydelse
låt inte det här bli mina sista ord

vandalgudar vakar
& trådar,
lindar in oss 
i uppenbarelse

lek lite mer,
kvickt

på nya affischer står det
att vi är ”samhällets förgyllning”,
att vi alltid kommer ge mer 
åt kulturen 
än vad vi någonsin 
kommer få tillbaka

——

Aya Kanbar (f. 2004) är verksam som poet och bosatt i Örebro. Hennes debutbok Hyperverklighet utkom på Nirstedt/Litteratur 2021.

Etiketter: Poesi