Hur agerade partiledarna i den fascistiska regeringen när Hédi Fried hade gått bort? Mireya Echeverría Quezada scrollade sociala medier igår och har sett hur hycklare gör.
Efter valet bestämde vi i redaktionen att vi skulle ha en flik på hemsidan som ska vara som en dagbok eller blogg för att vi på något sätt ska dokumentera vad som händer under dom kommande fyra åren. Gärna tramsiga dagboksanteckningar som ibland är hoppfulla men också observationer över dom där obehagliga små förflyttningarna i samtiden som ibland också bara rasar fram och man står där och ser på.
Men det har inte blivit av att någon av oss har skrivit under dagboksfliken på två månader, fast vår redaktionschatt nästan varje dag fylls med nyhetskommentarer, analyser, sågningar av ETCs Ivar Arpi-porträtt, kändisars sociala medier och dumma SvD-krönikor. Känslor och åsikter finns så att säga, men också tröttheten och det där andra.
Men så igår dog Hédi Fried. Ekots flash kom upp när jag fortfarande låg kvar i sängen och scrollade genom folks bilder av snön som fallit över Stockholm. Och direkt kom reaktionerna i sociala medier, bilder från hennes liv, bokomslagen, barndomens svartvita foton, möten med gräsrötter, journalister och makthavare, blandade med RIP.
Kondoleanser i offentligheten proklameras i samma kanaler som de personliga varumärkena framställs i, samma flöde som reklamsamarbeten läggs ut i och samma arenor politiska utspel tar plats. När politiker (men också andra offentliga) uppmärksammar Hédi Frieds borgång är det därför inte bara ett RIP, det är också en positionering.
Jimmie Åkesson uppmärksammade till exempel inte alls Hédi Frieds bortgång, ett på ett sätt lämpligt beslut när man styr ett fascistiskt parti med rötterna i nazismen som Hédi Fried avskydde. Men två som samarbetar med Sverigedemokraterna och som inte kunde låta bli att försöka håva in likes var energi- och näringsminister och vice statsministern Ebba Busch och hennes vapendragare, arbetsmarknads- och integrationsministern Johan Pehrson.
”Nu är det vårt ansvar att bära hennes berättelser. Vi får aldrig glömma.” Twittrade Bill.
”Det är allas vårt ansvar att föra hennes och andras berättelser vidare. Vi får inte glömma.” Twittrade Bull.
Reaktionerna på partiledarnas aka ministrarnas tweets blev därefter.
Någon påminde väldigt lämpligt Ebba Busch om hennes Jimmie-myz.
Någon annan lät henne inte glömma hennes kappvändning för en ministerpost.
En klassisk GOT-meme återanvändes för att inte låta tweeten passera som rimlig.
Ordförande Johan lät inte minister-Johan glömma vad hans regeringsunderlag består av.
Och kommentarer om Pehrsons hyckleri fanns det inte brist på.
Flera påminde också om att Ulf Kristersson skakade Hédi Frieds hand vid tröskeln till hennes hem och lovade att Allianspartierna aldrig skulle samarbeta med Sverigedemokraterna. För att senare sträcka fram samma hand mot Jimmie Åkesson för att få makten. Statsministerposten.
På Instagram hade också han eller statsministerns some-person lagt ut en bild på ett levande ljus med en text där han beklagade Hédi Frieds död. ”Genom hennes gärning kan vi bevara historiens vittnesmål för framtiden, så att ständigt nya generationer får kunskap om brotten vi aldrig får glömma.”
Troligtvis har flera personer suttit och övervägt varje formulering i det Instagraminlägget. Ett PR-team har förmodligen krasst konstaterat att ett Instagraminlägg krävs men att det inte skulle bli så bra att lägga ut bilden från statsministern och Hédi Frieds möte eller ens nämna det i text. Så Uffe fick nöja sig med ett stockfoto på ett ljus från en gratis bildbank.
En lång stund scrollade jag under statsministerns inlägg igår och gladdes över varje kommentar som bestod av en orm-emoji. Idag är ormarna dolda och den enda symbol som tycks accepteras som reaktion i statsministerns sociala kanal är ett hjärta.
🐍🐍🐍🐍🐍🐍🐍🐍🐍🐍🐍🐍🐍🐍🐍🐍🐍🐍🐍🐍🐍🐍🐍
Swisha till:
Varför känner folk mer sympati med den misstänka mördaren av en sjukförsäkrings-vd än själva vd:n? Mireya ger dig listan med förklaringar. Hur kommer det sig att fler och fler människor ut som ”vän av ordning”? Silas redogör hur det framkommit i samband med att Assadregimen fallit i Syrien. Kontexts hov-, etikett- och nobelfestbankett-reporter, Hanna Stenman, […]
Porrfilmsfittor är visst inget som bereds plats i Kontext podcast. Men Hanna har åtminstone gjort en lista på vad som borde finnas på ditt soffbord denna vinter och kommer in på psykosen att Ariana Grande håller i en annan persons finger. Elina funderar på ”att vända sig mot makten” och hur det tar sig olika […]
Det var en sorgens dag häromveckan. Iallafall om man ska tro hela den svenska offentligheten, som verkar ha tagit fram ett gemensamt manuskript över hur vi bör sörja det amerikanska valet. I veckans podd sammanfattar Mireya de sjukaste reaktionerna över valresultatet. Silas har JO-anmält polisen för att ha registrerat åsiktsyttringar vid Palestinademonstrationer. Och Elina har […]