Kampen mot tvångssteriliseringar med Warren Kunce

Utanför Sveriges riksdag har runt 400 personer samlats för att protestera. 

Året är 2012 och i Sverige tvångssteriliseras transpersoner fortfarande. 

Warren Kunce ställer sig framför folkmassan. 

Han tar av sig klädesplagg efter klädesplagg, tills han står helt naken på Mynttorget. 

Han säger: 

– Den här debatten handlar om kroppar. Transpersoners kroppar. Denna kropp. Staten har gjort våra kroppar, de mest privata delarna av våra kroppar, till offentlig egendom. 

Ett år senare tas kravet om tvångssterilisering bort. 

Men debatten om transpersoners kroppar fortsätter. 

Vi behövde lyssna till politiker som diskuterade min kropp, och specifikt mitt könsorgan. Det kändes som att stå naken inför alla.

Warren Kunce

Idag arbetar Warren Kunce som utbildare och föreläsare inom transfrågor. Han minns eftermiddagen för nio år sedan, när han satte sig på tåget från Uppsala till Stockholm och skrev ner vad han skulle säga på en servett. 

– Vid den tiden uppfattade jag att de fysiska aspekterna av kroppen var oerhört privata saker. Jag var otroligt arg över att staten tog sig in på detta sätt och störde. De tvingade en redan allvarligt utsatt grupp, transpersoner, att öppna upp ännu mera om sina privata känslor i en stor samhällsdebatt. Det i sig kändes som en överträdelse – vi tvingades att lyssna till, och svara till, hela samhällets okunniga åsikter. Vi behövde lyssna till politiker som diskuterade min kropp, och specifikt mitt könsorgan. Det kändes som att stå naken inför alla. Det var därför jag klädde av mig, för att visa hur debatten kändes. 

Det var ganska uppenbart att psykologer och läkare tyckte att det var helt rätt att vi inte skulle vara föräldrar.

Warren Kunce

Många gånger förvrängdes diskussionen i medierna och utgick från rena faktafel.  

– Det fanns en stor missuppfattning om vad lagen krävde. Många trodde att ifall man opererar sig blir man automatiskt steril, när det egentligen handlade om att aktivt sterilisera folk. Det var inte bara en diskussion om kroppen, utan också om att transpersoner inte ska bli föräldrar och inte kunna spara spermier eller ägg. Det var ganska uppenbart att psykologer och läkare tyckte att det var helt rätt att vi inte skulle vara föräldrar. De ljög också för folk om att hormonbehandlingar ökade cancerrisken. När vi pratar om kropp och sjukvård tänker många att det är opartiskt, och opåverkat av ideologi, men det är klart att också läkare och psykologer bor i ett samhälle och påverkas av det, säger Warren Kunce.

Själv lyckades han hitta ett kryphål i lagstiftningen. Eftersom han är amerikansk medborgare kunde han resa dit och komma tillbaka med ett pass som överensstämde med hans kön. Han lyckades kringgå tvångssteriliseringskravet och är idag själv förälder. Andra personer lever fortfarande med konsekvenserna av steriliseringen och kommer aldrig att kunna bli föräldrar.

– Att vara gravid för mig var ett stort trauma. Men det var också mitt eget beslut – jag tyckte att det var värt det för att få ett barn. Det var något jag bestämde själv. Och alla borde ha samma möjligheter att få bestämma själv. 

Trots att lagen har förändrats är barnen inte frånvarande i dagens debatt om transpersoners rättigheter. 

– Idag fokuserar debatten mer på transbarn och deras rätt till behandling. Många diskuterar utifrån ett cis-perspektiv, att såhär var det när jag var ung och jag hade inte kunnat ta ett så stort beslut. Det handlar fortfarande om okunnighet kring utredningsprocessen. 

Och även om lagstiftningen förändrats under det senaste decenniet spelar staten fortfarande en stor roll i transpersoners liv. 

– Jag tror inte att man tänker på de olika samhällsstrukturerna kring kön när man växer upp, men när man kommer ut som trans inser man att det här inte var så lätt. I USA har man inget centraliserat folkbokföringssystem på samma sätt som här, där kön är inskrivet i personnumret. Även om steriliseringskravet är borta finns fortfarande krav på utredning, att man måste få en diagnos om könsdysfori. Det är ganska mycket statskontroll över hela processen – man kan inte ansöka till skatteverket om att byta kön bara för att man vill. Det finns många som tycker att det juridiska könet är en artefakt, eftersom vi inte har till exempel ras inskrivet i registret.

Trots att Warren Kunce än en gång ser att den mediala bilden av transpersoner genomsyras av okunnighet och fördomar, tror han ändå att det hänt någonting under de senaste åren. 

– Nu har vi kommit till ett större erkännande om att transpersoner finns, som en grupp. Nu pågår en diskussion kring hur ska vi förändra samhället för att inkludera transpersoner. Samhället är anpassat efter att det bara finns två kön. Inte bara sociala, utan också fysiska. Även om vi kommit till en plats där man kan accepterar många olika sociala kön, är samhället fortfarande okunnigt om att det finns ett brett spektrum av fysiska kön, säger Warren Kunce och fortsätter:

– Många är mittemellan tvåkönsnormen som, transpersoner och intersexpersoner. Debatt och diskussion är också en typ av undervisning – folk tvingas möta de här frågorna. När jag höll talet på Mynttorget tänkte jag att det här bara är privata saker. Nu tänker jag nu att vi måste prata om dem tillsammans, att vi behöver en gemensam förståelse av språk och begrepp. Transpersoner är fortfarande diskriminerade på arbetsmarknaden. Samhällets strukturer finns kvar och är bara anpassade efter tvåkönsnormen. När vi pratar om jämställdhet ska vi prata om jämställdhet för alla kön, inte för båda könen. Nu kan vi prata om att förändra hela konceptet kring vad kön är. 

Etiketter: Könsregimen