Ner, arbetare just i Sverige
Ni har det bättre nu än förr!
Ty dånar det i klassamhället
Har vi kapitalismens rygg.
Skakar hand gör vi med näringslivet.
”Löneslav” är överdrift.
Det gamla var inte så illa.
Nostalgi, framtidsparti!
Det är bäst att va’ lagom!
Sverige står över allt!
Men Internationalen
sjöng vi sedan gammalt. [1]
Det är inte så illa.
Sverige är ju så rikt.
Och Internationalen
är mest metaforik!
Partiet är den enda vägen,
Det enda som kan stå oss bi.
Arbetarna ska inte frälsas,
Vi har fått våra direktiv.
Ingenting har nånsin blivit stulet,
För ingenting har tillhört er.
Från liberaler har vi lärt oss
att retorik är politik! (Boss.)
Det är inte så illa.
Det är knappast en strid.
Ty Internationalen
är inte bokstavlig.
Det är bäst att va’ lagom!
Det är inte en strid.
Ty Internationalen
är Ho Chi Minh på speed! [2]
Vi flirtar med nationalismen.
Asylrätten begränsar vi.
När tyskarna vänta’ vid gränsen
Låstes kommunister in.
Vad skulle Tage annars göra
Med interneringsläger då? [3] Vår rörelse mördade Rosa
Luxemburg och Karl Liebknecht! [4]
Sluta tjata om kamper.
Sluta lek ”radikal”.
Ty Internationalen
är skrämmande global.
Sluta höj ena näven.
Sluta skrik om en strid.
För Internationalen
är från en annan tid!
Försvaret ska alltid stå redo.
Ja, gränserna ska stängas ned.
Folk som vill fly måste förvaras
För att inte uppmuntra fler!
Och det enda internationella
är kapital och inte klass.
Polisen ska inte beskyllas
för att va’ rasistisk och kass.
Alla sossar står stadigt.
Fast ej under attack.
Och Internationalen
är som Castro på tjack. [5]
Men när vi inte vacklar
står vi sossar så starkt!
Fast Internationalen
är kommunism och knark! [6]
Nog är vi de enda som tar ansvar,
De enda som vill ändra allt.
Vi tvingas ju att kompromissa,
Men inte får vi något tack.
Revolten kan ju inte komma
Utan tankesmedjor, cash,
En högervridning som är evig,
Ja, vi vill sälja ut all trash!
Det är svårt att regera!
Det är mest synd om oss.
Och Internationalen
tjatar om att slåss!
Det är svårt att ta ansvar!
Denna börda vi bär.
Er Internationalen [7] Orsakar oss misär.
Arbetare, i stad på landet,
Varför kräva så mycket mer?
Det finns ju ingenting att sakna
När vi är sysslingar med fler!
Ni ska vara jävligt tacksamma
att företagen äger er.
Om vi kunde skulle vi ju sälja
ut er mor och mycket mer!
Upp till kamp emot vänstern,
för nog hatar vi den.
Ty internationalens
extremism är obekväm!
Upp till kamp emot kraven
klassen ställer på oss!
Ty sossarnas enda roll –
att vara dess bromskloss.
[1] Man ska ära sina traditioner, samtidigt som man måste problematisera de ofta våldsamma bilderna i sången – lämpliga för sin tid, men knappast för våra dagar. Om en general ”skjuts” betraktas det självklart som mord och mord tar vi bestämt avstånd ifrån. Idag skulle vi respektfullt lyssna på generalen och möta hen i en idédebatt på SVT, följt av en opinionsundersökning som avgjorde hur vi sedan tog ställning till frågan. [2] Vi tar givetvis avstånd från Ho Chi Minh och speed. [3] Det var inte en dålig idé. Det kanske fortfarande inte är en dålig idé. Vi återvänder till den om fem år… [4] Det tar vi i dagsläget avstånd ifrån (även om detta, tekniskt sett, var en avrättning snarare än ”mord”). [5] Vi vill påminna om att ”Internationalen” är en sång vi har gjort oss förtjänta av, då vi har burit hela den svenska arbetarrörelsen på våra axlar i hundratals år. Alla som ifrågasätter detta är postmoderna freaks, och/eller liberaler, och/eller invandrare utan omfattande språkkunskaper. [6] Vi tar självklart avstånd från både kommunism och knark. [7] ”Er Internationalen”. Det vill säga: ni som läser orden och tror att de betyder någonting. Ni får det fan att klia i interneringslägren.
Judith Kiros är poet och Kontexts litteraturredaktör. Texten till ”Sossenationalen” lästes i en tidigare version upp i Kontexts livepodd från Cyklopens första maj-firande. Poddavsnittet finns publicerat här.